Är begäran om ersättning den bästa lösningen?

Eftersom jag konstaterar att 50% av alla mina läsare är Unga Forskare så tänkte jag det var dags att utöva lite opinionsbildning och förbundspolitik här på bloggen. Alla ni andra läsare jag är otroligt stolt över men jag kan också förstå att ni kanske inte tycker just det här inlägget är det mest spännande.

En ideell organisation likt Unga Forskare fungera oftast på så vis att de aktiva får begära ersättning för de utlägg de gör. All verksamhet kostar som bekant pengar och med Unga Forskares tre stora nationella verksamheter så som Utställningen Unga Forskare, SIYSS och Projektbanken så är det tiotusentals kronor som rör sig genom ideellt aktivas plånböcker utan någon som helst säkerhet för de aktiva.

På senare år så har det genomförts en rad åtgärder för att säkra förbundets tillgångar gentemot de aktiva. Om man har bra minne kommer man ihåg att det på 2009 års riksstämma skrevs av skulder över hundratusen svenska kronor som aktiva lånat från förbundet via personligt förskott. Vad som hade blivit av dessa pengar, med andra ord om de hade blivit tillbaksbetalade eller ej, var det ingen som visste. Vem som helst förstår att detta var ett allvarligt fel och ett riktigt stort snedsteg och slarvighet från förbundets administrations sida.

Idag delas personligt förskott fortfarande ut dock med betydligt större kontroll. Att något liknande skulle hända igen är alltså inte så sannolikt. Men nu då säkerheten för att förbundet inte skall förlora pengar till sina aktiva har förbättras så skulle man tycka att det motsvarande skulle hända, att de aktiva inte skall riskera att förlora pengar på att vara verksam inom förbundet, men så tycks inte ske.

I min tid i förbundet har jag fått kännedom om begäran om ersättning på över tiotusen kronor, detta är en absurd och förskräckligt stor summa som vilken fackförening som helst skulle vägra tillåta sina anställda att ligga ute med. Men inom förbundet finns ingen som kämpar för sin sak, tyvärr. Istället tar de aktiva smällen genom att inte får ersättning om de råkar tappa bort ett kvitton, strunta i att begära ersättning för mindre och ibland komplicerade summor som telefonräkningar och reseersättning med lokaltrafik eller hotas att få avslag för att de inte har kännedom vad som är ett ”korrekt kvitto” osv osv.

Vi skall vara tacksamma att vi har ett snällt kansli som hjälper oss med alla frågor och redovisningar men bara känslan av osäkerhet gör att jag ryser varenda gång jag fyller i en BOE (som vi interna kallar det).  Som Projektledare är jag dessutom ansvarig för en grupp, där ungdomar engagera sig ideellt för att driva ett projekt de brinner för. Jag har den största förståelsen för att mina gruppmedlemmar inte vill låna ut pengar till förbundet och jag skulle vilja råda dem att göra det så sällan som möjligt, trotts det hamnar vi ofta i en situation där så inte är fallet.

Begäran om ersättning har växt till att blivit en norm inom Förbundet och det riskerar att slå mot nya aktiva som kommer från en värld där det inte är självklart att man personligen betalar tusentals kronor för att, utan ersättning, få tillbaka pengarna en månad senare. Det är på tiden att den här frågan tas upp på allvar! Som sagt ingen facklig organisation skulle tillåta att företag tvingar deras medlemmar att låna ut pengar till dem för att genomför sin verksamhet och det borde inte vi heller göra.

Skulle jag kunna motionera direkt här på bloggen skulle jag motionera:

att förbundstyrelsen under nästa verksamhetsår genomför en utredning som syftar till att ta reda på hur man kan förstärka medlemmens enskilda säkerhet inom ekonomiska frågor.

att förbundsstyrelsen under nästa verksamhetsår genomför en utredning som syftar till att ta reda på hur man kan minskar beroendet att använda enskilda medlemmars personlig tillgångar för att genomföra verksamhet.